Elina Warén
Åt alla mina kära egna! Ach, hvilken fröjd att se Eder alla kring granen igen, mina dyra barn, ingen borta, men i stället 3 nya julegäster. Vår kära Mormor har kommit nu i egen person för att glädja oss denna julkväll. Alla julkvällar har hon varit med oss, det veta vi alla, ty hennes kärlek har räckt till för alla hennes många barn och barnabarn. Hon har i minnet dem alla, och hvarje jul få vi nytt bevis på hennes stora kärlek och omtanke om oss alla. Då Mormors paketter öppnats, stå alla barn med strålande ögon och vänta. Nu är hon sjelf här, hon sjelf den vackraste gåfvan åt oss alla! Nu först blir det varmt om hjärtat och glädjen fullständig. O! huru mycket skulle ej jag Er moder, kunna förtälja om min barndoms julaftnar! Huru min mamma var den första om morgonen, den sista om kvällen, huru hon sydde julklappar åt alla, sina många barn och huru hon stökade, bakade och ställde allt så snyggt och nätt i hemmet. Huru ofta tänkte jag ej att ingenstädes kan julen vara som hos oss. Ja de voro båda, vår kära pappa och mamma julens goda englar för oss små. Och julklappar med rim kom från pappa och ett trefligt skämt följde med allt och jubel och fröjd i barnaskaran! —Nu är du den enda som finns kvar från den gamla stammen. Så många äro borta redan, som gjorde vår barndom och ungdom så ljus och lycklig. Var välsignad älskade mormor och hälsad hit många tusenfaldt! Vi har ej vackra gåfvor, ej nånting annat att gifva dig än vår varma kärlek. Må den värma dig så, att du länge ännu orkar vandra ibland oss! —Hvem är julens nyaste lilla gäst — som aldrig skådat någon jul ännu? Det är ju den klarögda lille Klaus Henrik Warén, representanten för en ny generation älskad och beundrad af hela slägten är han dock sina föräldrars dyraste klenod, sol och lycka! Måtte hans lif bli ljust och lyckligt och han sjelf vara en människa i ordets vackraste betydelse, så att då han blir stor och stark, han icke behöfver se hur den starka förkrossar den svaga, huru råket och styrka gå hand i hand, till skam för hela menskligheten! Och hans lilla älskliga mor vår kära dotter fru Katri! Du är för första gången borta från ditt barndomshem om julen — men vi hoppas att du skall känna att du nu i stället för ett har tvenne föräldrahem där du är älskad och omgifven af kärlek och lycka. Gud signe dig och ditt hem och Er framtid!
Erkki, Matti, Harry, mina beresta fulvuxna söner! Utan ord, så veten I hvad ni varit och ären för mig, och Er fader, dyrbara och nära vårt hjärta - då också och ännu mera, då ni vandrat långt borta från hemmet! Våra tankar, våra böner följa Er öfverallt! Och så min kära Paavo, som i år förtjenat sin första stora summa pengar! Hårdt satt det fast att få ut den, men dem kom dock till slut med —frut! —Katri är gårdens enda dotter, som varit mammans hjelp och glädje! Nu i Borgå lär hon sig att bli lycklig och nyttig kvinna —måtte hon bli det — och sedan sprida sol omkring sig! Toivo liten, den yngsta pojken han är den enda som ännu är bofast hemma och fröjdat oss under denna kulna, dystra höst, då hjärtat velat frysa i bröstet vid tanken på alla lidanden ute iden stora verlden. Ja glad Jul åt Er alla, och i synnerhet åt vår kära far, Eliel, som får bråka från morgon till kväll att hålla i hop hela detta hem.Må Gud välsigna dig och ditt arbete och vi få ega sig ännu i många många lycliga år! Tack för detta år skall du ha — och en puss därtill.
Ja sitte. Onnellista Joulua Lindalle, Antonille ja Esterille. Ellei Linda olisi puuhannut aamusta iltaan viikon päivät pitkät, ei nyt olisi joulupullia eikä joulutorttuja eikä mitään jouluvalmistuksia, kun äiti vaan on selällä maannut pitkät päivät. Kiitos ja kunnia siis Lindalle, että hän on ollut niin ahkera ja kiltti ja hoitanut kotiamme huolellisesti ja hyvin. Samoin Antonille kiitos vuoden kuluessa hyvin suoritetusta työstä. Rulla kiiltää tallissa, possut karsinassa voivat hyvin, ja koko talon lämmin ja hyvä vointi riippuu siitä miten hyvin Anton hoitaa tehtäviään. Puutarhamme on ihana kesällä, katumme ja pihamme puhtaat talvella — vettä virtana valuu raanoista! Koko koneisto on Antonin käsissä. Kiitos siis ja kunnia! Ja Esteristä se riippuu jos huoneemme ovat on siistit, vuoteemme pehmeät, kahvipöytämme kaunis! Kiitos hänellekin vaivoistaan koko vuoden varrella! Olemme kuin suuri muurahaiskeko, johon jokainen kortensa kantaa — ja silloin se koossa pysyy.
Kiitos Hänelle joka on Suomen kodit säästänyt sodan julman jaloista niin että saamme todellakin viettää
Rauhallista Joulua
äiti
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti